Högkänslighet och veta vart vi är på väg

Högkänslighet och tankar

idag funderar jag på en sak

Är det viktigast att vi vet var vi står
eller vart vi är på väg?

Nja...... detta är en knepig fråga tycker jag.
Jag tycker nog att båda frågorna är väldigt viktiga men kanske är det inte så lätt att veta alla gånger vart man är på väg man är ju inte tankeläsare menar jag.

Vart vi är det vet vi i alla fall och det är nog lättast att veta tänker jag.
Fast många gånger kanske vi inte ser det utan stressar vidare på något långt där framme som kanske kommer och glömmer vart vi är nu. ©  Peter Knagert

En teckning på en tonåring som är med i boken om Viveka och Rikard

Högkänslighet och ögonblick

Högkänslighet och tankar man kan ha


ögonblick tänker jag på idag

varför är det så att man alltid tänker på vad man ska klara av
istället för att tänka på det ögonblick som är just nu
vad betyder detta ögonblick?
hur känns det?
vad ser jag?
vad hör jag?
att befinna sig lite i nuet är nog inte så dumt
måste pröva det

©  Peter Knagert

Gobatar finns med i en bok jag har skrivit. Han är en mycket klok gubbe som gillar mindfullness, växter och moder jord. 

Högkänslighet och tankar om frihet

Högkänslighet och tankar

idag funderar jag på följande

Jag är fri som människa


Vi är alla fria när vi är födda och fulla av liv
men något på vägen går fel för sedan blir vi snärjda
och infångade i olika samhällsformer
och det där fria det försvinner
rinner iväg som sand i ett sandglas
det är märkligt tänker jag när vi föddes som en fri själ
att vi inte fick vara det tänker jag ©  Peter Knagert

Högkänslighet- teknik för jobbiga tankar

Som en högkänslig person är det viktigt att ha olika tekniker för att ta hand om all den information som samlas in ideligen minut för minut tror jag.

Jag brukar försöka att reda ut mina tankar med hjälp av frågor som jag fick ta del av när jag gick i terapi för många år sedan. Min karaktär John Kearney använder sig också av dessa frågor när han blir orolig.

1. Hur jobbig tycker du att denna tanke är? emellan 1-100
2. Vet du säkert att det är så som du tänker?
3. Kan det vara på något annat sätt?
4. Vad skulle din vän göra om han/hon vore i samma situation som du?
5. Hur jobbig tycker du att denna tanke är nu efter dessa frågor? 1-100

©  Peter Knagert

Högkänslighet och att känna av andra människors energier

Det är rätt tufft faktiskt att vara en högkänslig person eftersom man hela tiden tar in andras intryck och sinnesstämningar.

Detta innebär att en dag som jag känner mig glad - kan bli en ledsen, arg eller irriterad dag beroende på vilka personer jag träffar.

Jag har prövat olika tekniker på att försöka att inte reagera på det men det är liksom kört, allt går igenom det filter jag bygger upp rakt in i mig - och det gör ont.

Hur det är att leva som en högkänslig person ska jag skildra i boken om John Kearney, det är en släktroman om tre bröder som bor på Irland. Du hittar det under etiketter.  ©  Peter Knagert

När får man simhud mellan tårna som författare?

Ja det är ju den stora frågan, när får man simhud mellan tårna som författare?
Den frågan ställen man sig ju varje gång man börjar på ett manus. Man har ju förnimmelser av att man simmar emot något underbart och ljuvligt men man kan inte nå det just då.
Det kan sedan när man når denna nivå beskrivas som en kedja av lycka  i olika storlekar som dimper ner bredvid och inuti mig.
Då när jag får simhud mellan tårna känner jag att jag flyter i vattnet så lätt.
Innan dess får man en skräckupplevelse då man inte vet om man ska komma till stranden, utan kanske bli kvar därute på det öppna havet.
Det är ju så att det också är väldigt olika ifrån manus till manus. Ibland infinner sig simhuden ganska omgående som det gjorde med Viveka och Rikard. Men däremot var det svårt med Thormund och Johanna. Nu när jag skriver på Everest och Elisabeth har jag ännu inte känt den där simhuden ännu men jag vet att det kommer. Jag väntar och skriver vidare. Tids nog så händer det att jag får simhud mellan tårna och simmar som en blixt emot slutet. ©  Peter Knagert

Att växa som människa

jag tycker det är mest intressant att skriva om karaktärer som lär sig något av sina misstag och erfarenheter. En karaktär som tar till sig ny kunskap om världen och sina medmänniskor och utifrån det ser en ny inriktning i sitt liv. Det är verkligen berikande att skriva om. En av mina karaktärer som växer är Everest

Hemligheter och Elisabeth- i skrivarlyan

Elisabeth stöter på en hemlighet på det gamla slottet och funderar på vad som sker där. Hon är fast besluten att ta reda på det. När hon upptäcker vad det är blir hon bestört och funderar på hur familjen kan ha det på det viset.


Handlingen utspelar sig i boken om Everest och handlar om år 2016 på Irland i ett gammalt slott.
Det är inte den röda tråden i manuset men det är en bipassage som ingår kan man säga.

Just nu är jag väldigt inne i denna historia som är en del i denna berättelse. Jag tänker i detsamma på hur många öden det finns och hur det kan bli. ©  Peter Knagert

Johanna möter riddaren Sten år 1165

http://www.ordochbok.se/visa_produkt.asp?id=481686&t=En+mans+%E4godel

En mans ägodel

Artikelnummer: 9789174635539  Pris: 199 kr   Köp Leveranstid 2-28 dagar. I en badvik år 1165 möter Sten Långe den nakna Johanna Laurensdotter. Johanna är en värdig adelsdam som håller sitt huvud högt och går sin egen väg. Han är en tapper riddare som strider i kung Greger Sunessons armé. Ljuv sensuell kärlek uppstår mellan Johanna och Sten vid första ögonkastet. Men Johanna är redan bortlovad till Thormund Stenbock. Han som i folkmun kallas för Dräparen. Thormund är en farlig och ond man. På anmodan ifrån kungen skaffar han sig en maka som är oskuldsfull. I Johannas kommande liv som maka finns det mycket ondska med Thormund men också erotisk kärlek ifrån en tredje man som betyder mycket för henne. Men detta triangeldrama får konsekvenser i framtiden. Fem män planerar ett mord men kommer de att lyckas? En historisk roman som skildrar medeltidens krig, seder och bruk. "En mans ägodel" skildrar både fattig och rik under medeltiden. En berättelse om makt, fruktan, het kärlek, intriger och glädje. "En mans ägodel" är den första i den fristående serien "Kärleken och maktens vägar". En tidig morgon då de grå slöjorna fortfarande låg över ängen såg jag en riddare framför mig. Mannen var så levande för mig där han stod i morgondiset. Jag kände att jag ville skriva om just denne riddaren. Bakom mannen stod en vacker ung kvinna. När jag börjar att skriva en bok så är det på detta viset som karaktärerna kommer till. Det var där berättelsen började om dessa två motpoler - Thormund och Johanna. Han en ärjad erfaren riddare. Hon en oskuldsfull och nyfiken själ. Jag är en medelålders man som älskar att läsa. På senare tid har jag även börjat att skriva ner de berättelser som kommer till mig. Författare: Knagert, Peter Förlag: BoD Bandtyp: Häftad Mediatyp: Bok Utgivningsår: 2014 Språk: Svenska

Den doftande brödkakan

Brödkakan

Jag minns när jag skrev det kapitlet om brödkakan och hur tjänstehjonet var till att vakta brödkakan men inte fick äta något utav den. Jag tänker på den gången då tjänstehjonet ändå fick chansen att smaka och hur min egen saliv rann medan jag försökte att sätta mig in i tjänstehjonets känslor och tankar i det ögonblicket som detta hände.

Det blev så verkligt för mig att jag såg tjänstehjonet stå framför härden och såg henne lägga brödkakan på bänken. Hur hon när tillfälle bjöds fick en del av brödkakan och hur det kändes när hon stoppade det i sin mun. Det handlade om minuter när hon hade möjlighet att verkligen få en bit brödkaka. I vanliga fall fick hon endast äta gamla brödrester som hade mögel på sig.

Tänk er då att få en nybakad brödkaka som luktar bröd och tänk er in i att det ångar upp den härliga brödlukten i er näsa. Föreställ er sedan att ni inte har lov att äta en enda bit av brödkakan.

Ja det var en stark scen att skriva för mig och jag kommer aldrig att glömma just dessa rader.

Läs boken! En mans ägodel är titeln

Du hittar den bland annat här

http://www.amazon.com/En-mans-%C3%A4godel-Swedish-Edition/dp/9174635530

Karaktären som arbetar i krukmakeriet på 1100 talet

En dag borde jag teckna Beredslava men det har inte blivit gjort. Jag ser henne däremot framför mig men en dag vore det kul att också göra en bild av denna märkliga kvinna.

Hon är en av karaktärerna i En mans ägodel

Här är ett utdrag

En del karaktärer är smärtsamt att skriva om.

En av dem jag först kommer på är Beredslava som arbetade i krukmakeriet i boken

"En mans ägodel"

Hon var invandrare och hade arbetat hårt för att komma upp sig i den position som hon befann sig i när berättelsen tar sin början i boken. Hon hade den förmågan att göra vackra saker i krukmakeriet vilket gjorde att inte alla kunde ta hennes plats utan hon var rätt unik, åtminstone trodde hon det själv. Hon var stolt och glad över sig själv. 

Den enda smolken i bägaren för henne var Thormund. I början hade han uppvaktat henne helt öppet trots att han var gift och hon hade blivit smickrad. Men ju längre tiden gick och de fått barn tillsammans hade Thormund blivit alltmer krävande och elak. 

Hon och Johanna blir dock bästa vänner eftersom de delar på Thormunds vrede och hårda nävar. Så trots att Johanna är gårdsfru och bestämmer över Beredslava och de andra på gården så är hon ändå lika liten när det gäller att freda sig emot Thormunds slag och hotelser. Däri finner de här två kvinnorna varandra och de gör allt för att stötta varandra. 

Beredslavas historia var svår att skriva men det gick bokstav för bokstav. Men hon fick det ändå bättre längre fram i livet och det är jag glad över. ©  Peter Knagert

Att skriva en bok- växla fokus

Att skriva en bok - Att växla fokus

Det tycker jag själv är väldigt viktigt för det ger mer fokus om man lägger ifrån sig ett arbete och istället går in för något annat. Då kan man senare gå tillbaka till det första arbetet och då ser man dessutom klarare på det man tidigare har skrivit. Man får liksom nytt fokus kan man säga.


För mig spelar det ingen roll om jag skriver om en bok om 1100-talet eller 1700-talet eller 1800-talet eller 2000-talet jag tycker ändå om att ha minst två olika böcker på gång samtidigt.

Jag tycker inte om att stoppa de naturliga tankar som kommer om bok nummer 1 när jag är och skriver i bok nummer 2. Då är det enklare att byta till bok nummer 1 och låta bok nummer 2 vila en stund. Snart kommer det tankar och idéer angående den boken senare.

Att flyta med i detta flowflöde är viktigt tycker jag. Låta sitt eget jag bestämma takten. Det tycker jag är en del av tjusningen med att skriva.

Kärleksdikt

En dikt som beskriver Seths kärlek till Abigail, en roman som jag har skrivit ned och som väntar på att mogna

Du andas

Jag följer dina andetag

Jag andas med dig

Jag söker din blick

Jag känner din åtrå

och släpper lös min kärlek

Din kropp tar andan ur mig

Jag blundar

Känner din närhet

kärleken är kraftfull

den läker

den andas

den berör

Din hand i min

håller mig

©  Peter Knagert

Abigail levde på 1700 talet

Att skriva en bok- att bli nästan klar med manuset

Ett kapitel kvar av Viveka och Rikard nu att titta igenom så är manuset klart.
Därefter ska jag ha klart ett utdrag ur kapitel ett av Everestboken samt ha en klar titel på den.
Titeln på Viveka och Rikardboken är klar nu.

Annars fortsätter jag att skriva på Everestboken som endast har några kapitel klara.
Förutom det problem som Everest har som presenteras i början av boken finns också ett mysterium som är ett annat problem som Elisabeth är väldigt involverad i. Hon upptäcker något som är väldigt mystiskt i närheten av det slott som Everest och hon befinner sig.

Dessutom handlar boken om Everest om hans kärlek till Elisabeth som är minst sagt problematisk.

Everest Kearney

Elisabeth Alcook

Viveka och Rikard i en kärleksscen

Viveka och Rikard dansar

En häxa i trans- spännande bok

Kapitel  17  Alfrida i trans

Nattens mörker sköljde in över dalen. Novemberdimman året 1847 släppte ut sina trådar under himlens vingar. Alfrida befann sig högst uppe på berget. På hennes högra axel satt Artic.  Det groteska berget i olika formationer bredde ut sig  över dalen och blickade ner på folk och fä. Rosagnistrande slöjor följde i vindens spår. Det var stilla, så stilla och bara vindens sus viskade om nattens mysterier. Ifrån trädens grenar droppade regnet dystert ned och silade dagens vatten. Naturen bäddade in novemberdimman tills vinterns klara luft ropade med sin vinterglans.

   För många år sedan hade Alfridas mor just denna natt bränts på bål. Alfrida mindes hur hon sett sin mor bli till förkolnade rester på häxbålet. Men i natt skulle Alfrida mildra den längtan som hon kände efter sin mor. Hon satte sig på huk på den frusna marken.

    Alfrida var klädd i en grön enkel rak klänning utan turnyr. Över klänningen hade hon en lila cape med tillhörande huva. Hon hade höga svarta stövlar och hon bar den natten svarta och lång handskar. I handen höll hon sin kristallstav.

   Träden på berget stod där med nakna bara trädgrenar och tittade ned på henne. Alfrida drog sin cape närmare kroppen och huttrade till. Alfrida gjorde upp en eld och senare kokade vattnet i kitteln. Alfrida såg de orangegula lågorna som slickade sig emot kitteln. Hon såg hur den grå röken bredde ut sig över bergets konturer. 

   Som alltid påminde elden Alfrida om hennes mor och det gjorde ont. Fastän det var många år sedan hade inte såret i hennes hjärta läkt. Hon plockade fram sitt knyte med trollmedel. Hon hällde det hon hade i sitt knyte i kitteln. Under tiden mässade hon på galliska. Hennes monotona röst ekade ut över bergets formation och fortsatte ut över dalen. Alfrida föll i trans och vaggade medan hon mässade. Hon åkallade sin mor Hanna att träda fram ur lågornas sken.

   Himlen ändrade karaktär och blev med ens svagt röd och ett ljussken så starkt att Alfrida måste hålla för sina ögon kom över platsen där hon befann sig. Med ens mattades ljuset av och Alfrida kikade med halvblinda ögon emot strålen av ljus. Inuti strålen stod hennes mor Hanna. Alfrida såg sin mors genomskinliga kropp. Hon blundade. Alfrida andades häftigt och måste återigen se för att verkligen tro att hon hade lyckats att mana fram sin mor. Det var första gången som Alfrida hade klarat av att mana fram en död. Hanna hade samma kläder på sig som den dagen hon avlidit. Hon hade en starkt grön klänning på sig och en mildare grön färg på sin underklänning. Hennes svallande långa röda hår böljade ner över hennes rygg. Hon var mycket vacker tänkte Alfrida.

   - Ni kallade på mig sade hennes mor med en metallisk röst. Alfrida klarade strupen och svarade:

   - Ja mor, jag kallade på er. Jag behöver er hjälp förklarade Alfrida. ©  Peter Knagert

ett utdrag ur boken Jakten på fem riken, du hittar den uppe till höger under etiketterna

Miljöbeskrivningar

Miljöbeskrivningar är roliga att skriva
Här är en som finns i Jakten på fem riken

Nattens mörker sköljde in över dalen. Novemberdimman året 1847 släppte ut sina trådar under himlens vingar.©  Peter Knagert


. Alfrida såg de orangegula lågorna som slickade sig emot kitteln. Hon såg hur den grå röken bredde ut sig över bergets konturer.  ©  Peter Knagert

Högkänslighet och att göra fel

Högkänslighet och tankar
idag funderar jag på en sak

Bör man sträcka på sig även när man har gjort något fel?


nja beror ju på vad man har gjort tänkte jag först
men är det något litet man har gjort då man inte har skadat någon annan människa
utan bara misslyckas för sig själv då borde man kunna sträcka på sig tänker jag.
Det är nog väldigt viktigt att peppa sig själv tänker jag.
Det gör man ju genom att ge sig själv feedback.

Vi säger om man har gjort fel på en tenta och istället för att gräva ner sig så sträcker man på sig och tänker: Yes nästa gång tar jag det! Jag tror att det är den rätta vägen menar jag. ©  Peter Knagert

Greve Garberg lutade sig över pigan

Garberg lutade sig lite åt sidan för att bättra se kvinnans bakdel. Han kände hur åtrån pockade inom honom och han ville plötsligt ha henne. Han funderade på om han helt sonika skulle lägga henne över knäet och dra upp hennes kjolar och därefter skulle han ta henne. Han smackade belåtet och såg den tilltalande bilden framför sig. Tydligen var det en ny piga som hade börjat hos dem. Nåväl det skötte hans husmamsell åt honom så själv behövde han inte befatta sig med dylikt. Men han upptäckte alltid pigorna och när han gjorde det ville han ha dem. ©  Peter Knagert

Trollet Bolovar sniffar misstänksamt- fantasy

Trollet Bolovar sniffar misstänksamt och skärper hörseln. Han böjer sig ner emot marken. Hans långa näsa utforskar både strån och buskar. Han grimaserar och ser sedan orolig ut. Jodå, han hör faktiskt ett ljud som han inte har hört förut. Det är ett metalliskt ljud som faktiskt inte hör hemma i skogen. Han reser sig upp igen och kliar sig i huvudet med sina långa naglar. Han stryker bort det ostyriga håret ifrån de gamla ögonen. Då plötsligt ser han flera dyxkaliser, de har intagit hela gläntan. De sitter helt fräckt på strån, buskar och träd och trollet blir ursinnig. Han vrålar och hans stora fötter klampar fram i gläntan på jakt efter att förgöra dyxkaliserna. Men de bara glider undan och skrattar åt honom och han kan inte komma åt dem. Han ser omedelbart hur dyxkaliserna har förstört en hel del växter och han ser hur trädväktarna står framåtlutade då de har blivit attackerade av fienden. Trollet Bolovar vrålar så länge att han till slut blir hes och sätter sig slutligen på en stubbe och stönar frustrerat.

   Trollet Bolovar vilar sig en stund men går sedan till Gobatar för att få höra vad de ska ta sig till med dyxkaliserna som sprider depressionen i Trädens rike. Gobatar förtäljer att hjälp är på väg. Häxan Alfrida och hennes far har lovat att bistå dem. Trollet och Gobatar sitter en god stund och talar om depressionens långa trådar som har drabbat hela riket. Många städer i Trädens rike har intagits av dyxkaliserna och kriget fortsätter alltjämnt. Trädväktare och andra i Trädens rike försöker dag och natt att mota iväg dyxkaliserna men har ännu inte lyckats med detta.

Trollet Ambard ansluter sig till gruppen och gestikulerar upprört om det som händer Trädens rike. Ambard är ett troll som alltid är glad och positiv men till och med han har drabbats av depressionens långa trådar som dyxkaliserna lägger ut i Trädens rike. Han känner sig nedstämd men kämpar emot det. De talar om alla trädmänniskor som hoppar utför stup och tar sina liv eftersom de inte orkar med att vara deprimerade. De konstaterar att läget är mycket allvarligt och de talar om vad trädkungen har gjort för att stävja depressionens framfart.  ©  Peter Knagert

Hultaner fantasy

Så här ser Hultanerna ut i boken Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen!

I boken beskriver jag dem så här

"   Johannes ruskade av sig sina farhågor och fortsatte att berätta för Alfrida om hultanerna.

   - De äger magiska krafter som de får ifrån sina invigningsriter och blir därmed bergsvägarnas beskyddare, härskare över väderleken och skyarnas hemligheter förklarade han. De yngre får lära sig av de äldre allehanda färdigheter.  Hultanen får tre saker som han ska bära med sig: ett björkbetsel, en liten yxa och en trollbok. Hultanen blir sedan en trollkarl,  fortsatte Johannes sin berättelse.

   En hultan kan med sin drake också stiga upp bland molnen, berättade Johannes uppspelt.  När hultanen inte rider på draken lever djuret i sjöarna. På vintern tar hultanen fram sin lilla yxa och hugger sönder isen. Och när draken dyker upp ur vaken sätter hultanen björkbetslet i drakens mun. Sedan flyger hultanen med sin drake hem till sitt bo.

    - Så en hultan äger alltså magiska krafter ? påstod Alfrida förbryllat och drog sin huva över huvudet. Det hade plötsligt blivit kallt tyckte Alfrida som frös. Det var en märklig historia som hennes far nyss hade berättat.

   - Ja det är sant, svarade Johannes stilla och flätade ihop sina händer. 

   - Men var tror Ni att hultanen håller er syster fången?  undrade Alfrida andlöst.

   - Jag kan inte säga exakt var min syster befinner sig men jag känner hennes närhet och jag kan se omgivningen runt Karin.  I den synen jag fick sist, såg jag en hultan som höll henne fången.  Min syster sitter i en bur berättade Johannes med sorgsen röst. Han stannade plötsligt till och satte sig på huk.

   - Det mörknar snart och vi måste vara utvilade tills i morgon sade han till slut. Johannes trollade fram en filt med hjälp av sin kristallstav. Han drog filten tätare omkring sig och gäspade. Han lade sig ned på marken.

   - Far jag vet inget om er sade hon andlöst och slog ut med händerna i förtvivlan. Hon ville inte sova utan tala med sin far i timmar!

   - Det är ingen fara min dotter för vi kommer att berätta om våra liv för varandra sade han ömt. Sedan tittade han intresserat på  henne och frågade: Vad vill Ni veta? Hans bruna ögon såg forskande på henne.

   - Allt! sade Alfrida och bredde ut sina händer framför sig. Hon gav också sin kristallstav order om att ge henne en filt. Hon satte sig sedan på sin filt.

   - Ha sakta i backarna min flicka sade Johannes och skrattade hjärtligt. En sak i taget vet Ni väl att det heter? inte sant? Alfrida skrattade också hon åt sin iver att få veta.

   - Jag har alltid varit vetgirig förklarade Alfrida och Johannes nickade.

   Alfrida tittade på två svanar som simmade i sjön. Johannes följde hennes blick.

   - Ja svanar är varandra trogna hela livet sade Johannes trevande. Han gjorde en konstpaus och fortsatte sedan : Om jag och er mor hade varit svanar då hade vi varit tillsammans livet ut sade han med sorgsen röst. Alfrida nickade. Men det blev inte så eftersom vi är magiker stönade Johannes fram.  Men tyvärr får ingen vara en magiker, i alla fall inte i vårt land sade Johannes med bitterhet i rösten. Han kände sin sorg då han tänkte på Hannas häxbål för länge sedan.

   - Nej och det är fruktansvärt svarade Alfrida i samförstånd. Men far tror Ni att mina barn kommer att få utföra magi i frihet? undrade hon.

   - Nja det dröjer nog några hundratals år innan det är accepterat sade Johannes. Sov min dotter sade han ömt och reste sig halvvägs upp och kramade om henne.

    - Sov gott far sade Alfrida och drog filten tätare omkring sig. Hon lade sig ner.

   Inom Alfrida snurrade många frågor. Skulle de hitta Johannes syster Karin? Hennes far hade berättat att de först skulle bege sig till Trädens rike eftersom det var dit som Karin hade åkt i jakten på skogens hjärta. Hon kände att ett stort äventyr väntade på henne men Alfrida kände också"

------------------------------

Kapitel 8  Hultanernas rike

  Nästa dag flög de vidare och landade i ett annat rike. Långt därnere såg de bruna varelser och  svarta drakar i utkanten av dalen. De landade på ett stort berg.  Därifrån hade de god utsikt över Hultanernas rike. Alfrida såg hur de spetsiga husen stretade uppför bergets södra sida. De flesta byggnader var stenhus som hade svarta tak. Men hon såg också ett och annat trähus. Alfrida såg stadens huvudgata där hus och köpmansbodar trängdes tillsammans. Gränderna runt om huvudgatan tycktes så smala att endast en hultan i taget kunde gå där. Alfrida tittade på de översta husen som majestätiskt slingrade sig uppför berget och tycktes nudda himlen. Huvudgatan och dess sidogator tycktes vara överbefolkade av hultaner, tänkte Alfrida. Närmast dem på den norra sidan fanns enbart stora slätter. Men längre bort skymtade Alfrida en skog. 

   Draken drog sig på trötta ben in i grottan en bit därifrån. Han sträckte vällustigt ut sig och spann av välbehag. Ute regnade det som vanligt och han var glad över att få ligga inne i grottan hos sin ägare. Han rörde stelt på sin svans och drog sina vingar tätare om drakkroppen. Draken var relativt ung men i hans hårda liv hade kroppen fått ta emot mycket stryk i de strider han deltagit i. Han gjorde en grimas och nosade försiktigt på sitt ena ben. Den krigsskada han ådragit sig i striden för ett år sedan gjorde fortfarande ont. Han blinkade förstrött och lät blicken svepa runt i grottan. I ena hörnet låg hans herre. Draken fnyste och ett rökmoln steg upp ur hans näsborrar. Hultanen trodde att det var han som fostrade och ägde draken. Men Borstek visste att det var tvärtom. Nåväl Borstek skulle vila någon dag eftersom det verkade att vara stiltje i kriget med topanerna. Vaksamt spejade han ut genom grottans öppning. Han kisade sömnigt och försökte att se den annars så lilarosa himlen. Men utanför grottan hade himlen antagit en gråsvart siluett. Det mörka var omgivet av ett rödorange egendomligt sken.

   Efter en stunds vila gick draken ut ur grottan och såg sig omkring. Hans svarta fjäll lyste i skenet av blixtens framfart och blev silvergrå av ljuset. I fjärran såg han ett ljussken som vittnade om strid. Intresserat sträckte han på halsen för att se bättre. Med sin genomträngande blick såg han en kvinna med rött hår och en äldre herre som slogs med drawks. Var det här ögonblicket som han hade väntat på? funderade han upphetsat. Hans farfar hade innan han avlidit mödosamt viskat fram de märkliga orden:

   - En dag ska Ni utföra stora ting och tillsammans med en kvinna och man som är magiker. Ni kommer då att rädd flera riken!

   Borstek hade sedan den dagen funderat och begrundat de orden. Långsamt sträckte han ut sina vingar och gjorde sig redo att lyfta. Det var dags för honom att anta farfars märkliga ord om framtiden. Han fällde en tår innan han lämnade sin herre som fortfarande sov i grottan.

    - När ska vi anfalla? frågade Alfrida i viskande ton. Stora svarta drittor flög majestätiskt omkring över dalen. Alfrida ryste över bilden hon såg. Inom sig anade hon skrik och död. Öronbedövande ljud ifrån åskan hördes som blandade sig med blixtrarnas  fräsande ljud. Himlen tycktes ha öppnat sig och regnet forsade ned över dem.

   - Vi använder oss av en völva, sade Johannes med ett illmarigt leende och drog sin slängkappa tätare omkring sig. Han fällde också upp sin huva.

-----------------------------------------------------------------

- Använd din egen drawk Alfrida!

   - Men far jag vet inte hur den fungerar protesterade Alfrida.

   - Ni lär er snart sade Johannes uppmuntrande. Alfrida såg hur en hultan närmade sig Johannes och skrek till.

   - Far akta er! ropade hon förtvivlat. Johannes vände sig om och ställde sig bredbent. Ett blått ljussken lyste runt om hans drawk. Avvaktande höll han sin drawk framför sig. Hultanen hade också stannat och avvaktade med sammanbitna tänder. Alfrida tyckte att hultanen var vedervärdig och hon visste att hultanerna också var farliga. De var mäktigare än topanerna eftersom de även ägde magiska krafter. Häpet såg Alfrida att hultanen också hade en drawk i sin hand. Johannes attackerade med ett väsande hultanen. Johannes drawk nuddade vid hultanen och fienden skrek till i vanmakt men sekunden efter hade hultanen svarat med samma mynt. Johannes skrek till och en vild................. ©  Peter Knagert

Här är också en bild på Alfrida såsom jag ser henne

De vita häxorna- fantasy roman

De vita häxorna är väldigt central i romanen om Alfrida och hennes magiska krafter. De uppsöker henne på grund av hennes magiska krafter som är något särskilt. De har ett budskap till henne som är oerhört hemskt och Alfrida tvingas att ta ställning till deras förslag. Den starkaste av häxorna är Frydga och hon står här i mitten av alla häxorna. Men det finns fler häxor än dem i församlingen av vita häxor men jag har i alla fall ritat några av dem.

Boken heter Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Du kan läsa mer om boken under etiketter och du kan också provläsa den där.

Du hittar boken på flera ställen adlibris bokus cdon com bokfynd boki, m.fl den finns både som bok och e-bok.

Läs en passionerad kärlekshistoria som handlar om 1100 talet

Amund och Johanna har en passionerad kärlekshistoria som är farlig för dem båda.

Här ett utdrag av ett möte bland flera mellan dem.

"Kapitel 16 Amund

Amund andades häftigt och kände närheten till Johanna allt för väl en augustidag. För en tid sedan hade Johanna sagt att deras förhållande måste få ett slut. Men han visste att hon inte menade det. Amund visste att hans händer skulle smula sönder det lilla försvar hon byggt upp.

   Sedan några dagar hade hon försökt att undvika honom men han kunde hennes vanor. Amund visste var han skulle sätta in sin list. Han kände hur hård han blev. Hans längtan till just Johanna var alltid så där. Visst hade han andra kvinnor men ingen eggade honom som Johanna. Framför hans ögon hade Amund de senaste dagarna sett bilder av hennes kropp i olika sekvenser då de älskat sist. Nej det var dags nu att kräva att hon tog tillbaka honom. Han strök irriterat bort sitt långa stripiga hår ifrån ögonen. Varje dag tränade han tillsammans med Thormund och de andra hirdmännen. Amund var en fulsnygg man. Han hade en väldig dragningskraft på kvinnor. De föll som käglor för honom. Faktum var att ingen förut hade sagt nej till honom. Nej Johanna hade varit den enda som sagt nej till honom. 

  Då han någon kväll tidigare hade hållit henne i sina armar hade de älskat som om det vore den sista gången.  ©  Peter Knagert

Historiska böcker om riddare- bok om en häxa

https://bokon.se/forfattare/peter-knagert/

PETER KNAGERT

PRIS 

 Alla < 20 kr 20 kr - 49 kr 50 kr - 99 kr > 99 kr 

 

SPRÅK 

 Alla Svenska Engelska 

 

UTGIVNINGSDATUM 

 Alla Förra veckan Förra månaden Kommer snart 

FORMAT 

 Alla E-böcker Ljudböcker 

 

SORTERING 

 Standard Senaste Billigaste A-Z 

VISA MIG ENDAST

BÖCKER UNDER REA

BÖCKER MED SMAKPROV

BÖCKER SOM GÅR ATT ANVÄNDA PÅ KINDLE

Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna

Peter Knagert89 kr

En mans ägodel

Peter Knagert79 kr

Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Peter Knagert75 kr

Historiska och fantasyböcker

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Peter%20Knagert

Här finns alla mina böcker
Det är historiska och fantasyböcker som finns här.
Under våren ska jag komma ut med en riktig kärleksroman
men det finns också mycket kärlek och spänning med i ovanstående böcker

Historiska romaner och nutida kärleksromaner

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har jag monterat alla kapitel till och med 6 när det gäller boken om Viveka och Rikard.
Nu är det bara 3 kapitel kvar att montera och göra en pdf -fil. Det är en kärleksroman i nutid.

så ska jag läsa högt på kapitel 7 som handlar om en ö på västkusten.


Dessutom försöker jag få ordning på mallen när det gäller bok nummer 2 Everest alltså.
Jag har början klar för mig men mitten och slutet är lite si och så med. Jag måste bestämma mig för i vilken ordning som de olika inslagen ska komma.


Försöker att motstå frestelsen att titta in i mappen med manuset till Stockholmen som är en helt annan bok som handlar om livet på 1100 talet. De andra ovanstående böckerna handlar ju om 2015 respektive 2016. Men jag ska låta bli det, måste fokusera nu på bröderna. Fast jag blir väldigt sugen när jag läser lite anteckningar om Johanna och Sten.


". Riddarborgen låg ute i vattnet. För att komma ut till borgen fick därför Johanna och Sten gå över en vindsbrygga. Runt om borgen fanns det stora björkar som susade i vinden men löven hade blivit gula och en del fallit ned till marken. Eftersom det var första gången som hon gick över vindsbryggan envisades Sten med att bära henne. Han bugade sig teatraliskt framför henne.  "

   "En bit därifrån såg hon kungens slott, det tronade upp sig över staden. Kungens flagga vajade ifrån slottets tak. Johanna vandrade i sina egna tankar och plötsligt kom hon fram till stadens torg. Den dagen var det ett fruktansvärt oväsen på torget. Hon såg hur människorna hytte med nävarna och skrek glopord åt någon längre bort. Johanna lyfte på huvudet för att se bättre. Där gick en naken kvinna och hade tunga stenar på sig som hon bar. Johanna hörde några förnäma damer viska  att kvinnan bar 26 stenar för sitt sedlighetsbrott. ©  Peter Knagert

 

Sten Långe i boken Släpp själen fri, del II av flera i den historiska serien

Johanna Stenbock

Del I finns ute och heter En mans ägodel