Translate

måndag 31 augusti 2015

1100-talet en historisk roman om riddare och kungar

Det infinner sig en speciell stämning direkt på Granö redan den första halvtimmen så känner sig Johanna mycket illa till mods. Thormund är kungens närmaste man och van att få det som han ville ha det. Han var inte rädd för någon och var inte sen att utnyttja sin makt och ställning överallt. 
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Johanna såg upp emot de stora träden som fanns mitt på tunet. En svärm av svarta kråkor väsnades och slogs i trädet. De tittade misstänksamt ned på Johanna. Deras svarta näbbar lyste likt stålklingor i solljuset. Två kråkor flög ned emot henne och Amund. Precis när kråkorna var alldeles ovanför dem lyfte de igen. Johanna rös och huttrade till av ängslan. Hon mindes gamla Margaretas ord om kråkor som flyger ner emot en människa. Kråkorna varnade om hemska tider. Johanna ordnade anletsdragen där på hästryggen och försökte att skaka av sig de hemska föraningarna.



   Några gäss sprang rädda omkring längre bort när deras hästar närmade sig. Thormund klev myndigt av sin häst och stegade fram till den stora kraftiga dörren på det största huset. Framför dörren satt en bedårande liten kattunge. Det var den vackraste kattunge som Johanna hade sett. Thormund muttrade något och sedan sparkade han bort  kattungen  ifrån ingången och öppnade därefter dörren och skrek:
   - Fram med mat era lata jävlar! Vi ska ha mat på bordet! Er nya matmor har kommit! fräste han. Amund hjälpte Johanna att stiga av hästen och de skyndade båda in i huset tillsammans med hirdmännen. Johanna var förvirrad och hon försökte att förstå all denna välfärd som fanns hos Thormund. Hennes far ägde en stor bit land och flera gårdar. Men hennes make måste vara oerhört rik, tänkte Johanna.  Hon slog ut med sina händer av pur förvåning. Överallt såg hon stora hus. Det var som om det var en hel by.
    Thormund satte sig vid ett stort långbord och en piga serverade honom mjöd i ett trästop. Pigan såg rädd ut och hon spillde en droppe. Då smällde Thormund snabbt till henne på armen och röt något som inte Johanna kunde urskilja. Men sedan hörde hon tydligt vad han sade:
   - Din olycka! Du häller inte upp mjöd ordentligt! Gör du om det så skickar jag ut dig på bar backe!  hotade han. Pigan neg och tittade skamset ner i golvet. Thormund viftade irriterat iväg henne som om hon hade varit en fluga.
   Amund visade fram Johanna till platsen bredvid Thormund. På andra sidan om Johanna satte sig Amund. Johanna kände tydligt en atmosfär av vrede i detta hus..............©  Peter Knagert


Häxan Alfrida i trans

Alfrida var tvungen att försätta sig i trans för att uppnå något som var viktigt för henne just då. Ur Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Kapitel  17  Alfrida i trans
Nattens mörker sköljde in över dalen. Novemberdimman året 1847 släppte ut sina trådar under himlens vingar. Alfrida befann sig högst uppe på berget. På hennes högra axel satt Artic.  Det groteska berget i olika formationer bredde ut sig  över dalen och blickade ner på folk och fä. Rosagnistrande slöjor följde i vindens spår. Det var stilla, så stilla och bara vindens sus viskade om nattens mysterier. Ifrån trädens grenar droppade regnet dystert ned och silade dagens vatten. Naturen bäddade in novemberdimman tills vinterns klara luft ropade med sin vinterglans.
   För många år sedan hade Alfridas mor just denna natt bränts på bål. Alfrida mindes hur hon sett sin mor bli till förkolnade rester på häxbålet. Men i natt skulle Alfrida mildra den längtan som hon kände efter sin mor. Hon satte sig på huk på den frusna marken.
    Alfrida var klädd i en grön enkel rak klänning utan turnyr. Över klänningen hade hon en lila cape med tillhörande huva. Hon hade höga svarta stövlar och hon bar den natten svarta och lång handskar. I handen höll hon sin kristallstav.
   Träden på berget stod där med nakna bara trädgrenar och tittade ned på henne. Alfrida drog sin cape närmare kroppen och huttrade till. Alfrida gjorde upp en eld och senare kokade vattnet i kitteln. Alfrida såg de orangegula lågorna som slickade sig emot kitteln. Hon såg hur den grå röken bredde ut sig över bergets konturer. 
   Som alltid påminde elden Alfrida om hennes mor och det gjorde ont. Fastän det var många år sedan hade inte såret i hennes hjärta läkt. Hon plockade fram sitt knyte med trollmedel. Hon hällde det hon hade i sitt knyte i kitteln. Under tiden mässade hon på galliska. Hennes monotona röst ekade ut över bergets formation och fortsatte ut över dalen. Alfrida föll i trans och vaggade medan hon mässade. Hon åkallade sin mor Hanna att träda fram ur lågornas sken.
   Himlen ändrade karaktär och blev med ens svagt röd och ett ljussken så starkt att Alfrida måste hålla för sina ögon kom över platsen där hon befann sig. Med ens mattades ljuset av och Alfrida kikade med halvblinda ögon emot strålen av ljus...................................................©  Peter Knagert



Hultanernas rike - En fantasyvärld- boktips hösten 2015

Vem i allsin dar är detta? kanske du tänker

Jo det är en hultan. Du kan läsa om hultanerna i boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Du hittar den vid etiketterna och där finns det också en möjlighet att bläddra i boken.


En misshandlad kvinnas resa

Ifrån Boken
En mans ägodel

Thormund är ondskefull och slår sin lagvigda hustru, något som han tycker är hans fulla rätt som man och överhuvud. Johanna förvandlas till att ha varit en glad flicka i unga år till att bli en kvinna som är rädd för honom och hukar sig för hans slag. Hon åldras fort och under tiden han misshandlar och våldtar henne så förlorar hon sin skönhet och blir gammal i förtid och hennes själ har gått sönder.
Här är två teckningar på henne en när hon som ung gifter sig med den ärjade riddaren som är kungens närmaste man och sedan när hon har varit hans hustru några år. Det är del I i del II får hon hjälp med att läka sin själ och sakta ta sig tillbaka till livet.
För Johanna handlade det inte om att leva och må väl utan att överleva. Flera gånger var hon nära att dö. Här ett utdrag ur boken
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Thormund gick tvärs över hela borggården och fortsatte emot själva kärnhuset. Han drog med sig Johanna uppför en stentrappa och de kom upp i en sal där vakterna brukade vara.  Efter den salen såg Johanna en oerhört stor riddarsal. Thormund förde henne vidare till övriga kammare och in i ett stort rum där en ståtlig säng tronade upp sig och täckte hela rummet. Han släppte henne där och ropade på en piga. En liten ung flicka kom underdånigt in och tittade frågade på Thormund.
   - Klä av min maka och bädda ner henne i bolstret. Pigan nickade bifall och gjorde som hon blev tillsagd. Snart låg Johanna i sängen och våndades.
   Det fanns en karaff med mjöd på det lilla bordet bredvid vattenkannan. Han hällde upp ett stop till sig och svalde det direkt. Johanna kände det som om hon var en gris som gick till slakt. Hans kyliga blick gled girigt över henne.
Thormund slet av sig kläderna när pigan hade gått ut och sedan vältrade han sig över henne i sängen. Han bände bryskt isär hennes ben och fullbordade akten. Johanna kände hur strupen drogs samman och hon ville inte återuppleva sina mardrömmar som hade plågat henne de senaste nätterna. På hennes armar hade hon blåmärken efter hans vilda framfart och slag förra gången han tog henne.
    Thormund slog henne på kroppen eftersom han inte ville att andra skulle veta. Johannas långa klänning och ärmar dolde alla blåmärken han gav henne. Hans prominenta gäster som gästade honom fick inte veta vad han gjorde. Däremot hans pigor och drängar visste alltför väl vilken slags man han var. De tittade medlidsamt på Johanna. För de hade sett honom slå sina före detta fruar. Men den första natten hade han även slagit henne rätt över ansiktet. Men hennes huvudduk hade dolt det ilskna blåmärket, tänkte Johanna trött. Hennes huvudduk var virad runt hjässan i flera varv för att sedan hänga ned på ena sidan huvudet i en snibb.
   Under akten stängde hon av sitt sinne. Det var inte hon som låg där och blev förnedrad för det var någon annan tänkte hon. Inom sig kunde hon finna den frid och det lugn som inte fanns i detta liv. I hennes inre värld var det alltid vackert. Hon kunde se den rosafärgade himlen i ett landskap som kastade sitt stilla ljus över nejden. Hon såg sig själv sitta där på en gammal stubbe. En stubbe som hade varit med om mycket i sina dagar. Johanna såg en vacker fågel i regnbågens alla färger. Fågeln rörde lite på sin ena vinge, flaxade och flög iväg över den vackra viken där solens strålar smekte gräset vid stranden och andades ro. I det landet ville Johanna vara. I hennes inre fanns en värld där alla ville henne väl. De sträckte sina kärleksfulla händer emot henne och log välkomnande. Hon kunde känna hur de smekte hennes kind då de gick förbi. Johanna hade gett upp och insett att ju mer hon gjorde motstånd desto längre tid skulle det ta för honom att bli klar.
   Thormund rullade av henne och somnade. Det gjorde ont och hon behövde tömma sin blåsa. Men Johanna visste att om hon gick upp skulle han slå henne och kanske börja om igen. Johanna stålsatte sig och låg och väntade på gryningen. Då skyndade hon sig upp till nattkärlet och tömde sin blåsa. Johanna tvättade sig med en trasa. När Johanna kände sig ren lade hon sig igen i sängen och somnade genast.
   Thormund vaknade av att han hade stånd. Bredvid honom i sängen låg hans lagvigda hustru. Ett kvinnfolk var till för mannens behag och han vältrade sig återigen över henne. Han noterade nöjt att Johanna låg alldeles stilla och tog emot honom. Han såg stora tårar som rullade nerför hennes kinder men det brydde han sig inte om. För kärleksakten var hans rättighet som man.
   Thormund gick upp ifrån bädden och tittade på Johanna med sträng blick och sa:
   - Du vet att du är min ägodel! Jag vill att du snart föder vår son. Med de hårda orden spatserade han ut ifrån rummet. Stora tårar rullade nerför hennes kinder. Hon var tacksam över att det äntligen var över för denna gången. Tacksam över att han inte hade slagit ihjäl henne. Hans förra  slag hade träffat henne över axeln. Det var en obeskrivlig smärta som strålade ner längs handen. En son hade han sagt, tänkte hon. Men om hon skulle föda en dotter? Då skulle han slå henne sönder och samman, det visste hon. Johanna rös och grät allt häftigare. Hennes axlar skakade och hon hulkade. Måtte de få en son för vad skulle de annars ta sig till? Johanna kände sig som den ensammaste kvinnan i världen.©  Peter Knagert


söndag 30 augusti 2015

Högkänslighet och ta på sig för mycket

Att ta på sig för mycket, det är jag i ett nötskal. Jag är alldeles för intresserad och nyfiken för mitt bästa! Då blir det ofta för mycket men oftast märker jag det inte ens eftersom jag är så inne i det jag gör.

Kanske är det därför som jag har orkeslöshetsdagar som jag kallar dem. Det är då jag tankar ny energi och kommer igen.

I mitt skrivande har jag också väldigt mycket på gång eftersom jag skriver på flera böcker samtidigt och jag kan liksom inte stoppa mig själv. Jag får bara konstatera att det är sådan jag är. ©  Peter Knagert (text)


bild: www.susajt.se

En ondskefull man- En historisk roman om 1100 talet

http://www.amazon.com/En-mans-%C3%A4godel-Swedish-Edition/dp/9174635530

Att bli stark genom att förödmjuka andra
Det händer i min bok "En mans ägodel". Jag tänker på Johannas make som genom att slå Johanna känner att han växer och blir större.
Jag tänker på fogden på gården som slår tjänstehjonen och därigenom känner sig större och mäktigare.
Men bara en svag människa har dessa instinkter att göra sig större på bekostnad av andra.
Det är ett hemskt sätt att behandla andra människor.  Men det var en stor del av livet på medeltiden. Då det fanns olika samhällsklasser och då kvinnan ansågs vara mannens ägodel.
Jag tänker på den gången då fogden jagade de två tjänstehjonen som inte ens hade en sängplats utan fick sova på stallgolvet. Den natten när de rymde och hur fogden och hans män jagade dem. Det var ett spännande scenario där jag inte ska berätta om utgången av hur de lyckades att rymma eller inte. Läs boken så får du veta.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
  Plötsligt öppnades dörren till skjulet på vid gavel och morgonens ljus letade sig in i den tidiga timmen. Fogden Beijers bistra och elaka ansikte tornade upp sig framför legohjon och löskefolk i skjulet. Likt insekter låg de skavfötters på golvet i skjulet. När de första ljusstrålarna letade sig in i skjulet steg alla upp på vingliga ben. Men inte fort nog för Beijers. Han svingade sin piska först i luften och sedan över var och en. Aj det gjorde ont förnam Ragna. Men hon var van  vid att bli pryglad varje morgon. Och gjorde de fel under dagen fick de mer stryk.
   - Era lata jävlar! hördes Beijers röst som liksom ett svärd sökte sin baneman.
   - Se så! rör på paltorna! skrek han ursinnigt. Var och en satte igång med sina sysslor och arbetade frenetiskt ute och inne i boningarna. De visste vad de var satta att göra. Hela tiden hade de Beijers skarpa ögon över sig.
   Hans ögon lämnade dem ingen ro eller rast. Då kvällen kom gick de på tunga steg in i skjulet igen och lade sig trötta på golvet. De somnade omedelbart. Ja så såg det ut deras liv. Ett liv i elände och trälande. Inte ett uppmuntrade ord utan bara hugg och slag fick löskefolk och legohjon. De levde ett liv i elände och trälande.

   Den sena timmen sänkte sig. Ragna slöt ögonen för en stund och försökte uppbåda sina sista krafter för det som väntade. Hon lade sig för att sova men somnade inte. Det var nu eller aldrig det skulle ske. Hon hade ingen plan i sitt huvud mer än att ta sig därifrån. Ragna var ungmö och hade än inga barn men den senaste tiden hade Beijers sett lustfyllt på hennes alltmer svällande och fylliga kropp. Hon hade sett hur han brutalt hade lägrat kvinnorna i hennes närhet. Hon måste iväg innan han även tog henne och Ragna blev med barn. Med ett barn skulle det inte vara lätt att rymma, funderade Ragna.
   Månskenet lyste och letade sig metodiskt in i varje skrymsle och vrår i natten. En uggla hoade långt borta. Insekterna surrade en egen melodi ute i dike och på ängarna. Hjärtat bankade i bröstet på Ragna som om det ville ge sig ut. Svetten rann utmed ryggen fastän det var kyligt.
   Hon reste sig försiktigt och ställde sig på tå. Ragna såg sig misstänksamt omkring. Karl rörde sig bredvid henne och tittade frågande på henne. Ragna tecknade åt honom att hon behövde ut för att lätta sig. Han nickade och lade sig ned igen. Ragna smög och lyfte blicken över de sovande medmänniskorna. Hon öppnade försiktigt dörren som knarrande gick upp. Ragna tittade nervöst ut och såg en av hirdmännen som gick på vakt.
   Han nickade förstrött åt hennes håll. Hon hade lov att lätta sig och gick emot avträdet. Det var inne vid skogens kant under några träd. Stora buskar stod framför och skylde henne. Ragna hukade sig ned och låtsades att lätta på sig. Inte ett ljud hördes bara syrsornas sång i den ljumma natten.
   Skulle hon våga? ännu hade hon chansen att gå tillbaka in igen. Då skulle hon slippa flykten. Ragna funderade på om hon istället skulle gå och lägga sig för ännu var det några timmar tills morgonljuset kom. Tankar om tvekan höll på att få fäste. Men Ragna satte trotsigt huvudet högt och sa till sig själv. Nej här kunde hon inte stanna för det var inte något liv. Hon hade inget val. Och skulle hon dö så fick det ske då, funderade hon trött.

   Sakta sakta som i trans rörde hon sig emot den trygga skogen. En kvist brast då hon råkat gå på den. Det hördes som en åskknall hade smällt av tyckte hon. Men hirdmannen hade ännu inte sagt något. Ragna tog ännu några steg innan hon sprang för allt smör i världen. Kvistar slog henne i ansiktet och rispade smärtsamt till. Utan skor på fötterna grävde sig stenar och stockar in i hennes hull. Med blodiga fötter sprang hon vidare. Bakom sig hörde hon hirdmannens barska röst:
   - Är du inte färdig snart? Ragna sprang allt vad hon orkade. Ragna hade bara en sak i sinnet och det var att hon måste bort därifrån. Ragna var på väg emot grottan som hon kände till. Måtte hon hinna dit i tid.  Tänk om hon inte hittade i mörkret? Hon sprang och sprang och hörde hirdmannens hårda ord bakom sig. Gårdens folk vaknade och det var inte längre tyst utan fullt av aktivitet runt husen. Efter en lång stund som kändes som länge låg sjön där och den välkomnade henne. Långt borta hörde hon orden:
   - Stanna! om det vill er väl! Det var hirdmannens hårda röst som nådde Ragna. Blixtsnabbt vadade hon ut i vattnet. Hon kände det kalla vattnet leta sig in under de trasiga kläderna. Hon huttrade till av förvåning över kylan och gav ifrån sig ett stönande ljud.
   I ögonvrån såg hon en mansgestalt röra sig emot henne............. ©  Peter Knagert
-------------------------------------------------------------------------------------------------------





Riddaren Thormund- En mans ägodel- historisk bok 1100 talet

Det är tufft att skildra en elak och hemsk person. Men jag var tvungen att gå in och försöka att förstå Thormund men jag lyckades ändå aldrig förstå honom. Jag tycker som man att han hade kunnat göra allt så mycket enklare och framförallt vara godare. 

Men hans karaktärstyp kom till mig direkt som det brukar göra. Och ifrån den stunden var det liksom karaktären själv som bestämde vad som skulle ske. 

Hans bakgrund är:
Han är kungens närmaste man
Han är oerhört rik
Han är aktad 
Han är en storslagen riddare i kriget
Vid tornerspelen vinner han dessutom också alltid
Han är väldigt populär bland kvinnorna
Han är väldigt burdus och otrevlig emot sitt tjänstefolk
och han ger också order om att de ska pryglas
Hans barn liksom hans hustru är marionetter i hans liv, hans liv är det enda som räknas enligt honom
Han utövar härskartekniker
Han är en narcissist
Han tycker om att dricka mjöd
Han kan dansa och gör det då och då på marknader
Han är orädd
Han känner inte empati för någon
Han är en vinnare när det gäller att uppnå det han vill 
Han har en nedvärderande syn på kvinnor och äktenskapet
Han tycker om när hans barn slåss emot varandra, den starkaste kommer att vinna säger han alltid.
Han jobbar också i tinget där han skipar rättvisa som han anser

Han är en av huvudfigurerna i boken: En mans ägodel
Här är han på besök hos kungen på slottet



Karaktären Amund- En historisk bok om riddare

Det här är Amund, Han är en av huvudfigurerna i En mans ägodel. På bilden har han precis tagit av sig sin rustning samt mantel och har bara sina byxor kvar. Han är nyss hemkommen ifrån en strid och ska vara ledig några dagar och därför byter han om till vanliga kläder. Han är en duktig riddare och ingår i kungens närmaste armé. Han bor hos Johannas far men i och med hennes giftermål med Thormund Stenbock kallad Dräparen som flyttar han med henne till gården Granö i Hyssna socken.

Han har alltid känt Johanna och vill skydda henne ifrån allt ont. Men han hade inte räknat med att han skulle bli kär i henne. I boken beskriver jag Amund och Johannas erotiska kärleksdans.

Han har inga föräldrar och vet inte heller vilka de var. Det skapade en stor tomhet inom honom och gjorde att han egentligen inte kände sig hemma någonstans. Han är dock uppväxt på Johannas fars gård och har aldrig riktigt förstått varför hennes far värnat om honom så mycket som han gjort.  Amund hade kvinnotycke och han sade aldrig nej till en kvinna. Han var väldigt lojal till sin överordnande men när det gäller Thormund spräckte han den principen totalt på grund av Johanna.



Att skriva en bok -Att ställa frågor till sina karaktärer

Tankar i skrivarlyan idag
RÄDSLA
Alla går vi och bär på olika slags rädsla inom oss. Det gör också Rikard och idag har jag försökt att komma underfund med hans rädsla inför ett förhållande. När jag kom underfund med det och började att förstå mig på honom så skrev jag också ner det i romanen på flera olika ställen så att läsaren också hänger med i mina tankebanor. De tankar jag tänkte på var.
  1. Vad är det som utlöser hans rädsla?
  2. Hur känner han då när det inträffar?
  3. Vad gör han för att undkomma den rädslan?
  4. Kan han själv förstå varför han har den rädsla han har?
  5. Hur reagerar han då? med ilska? med att ta sig ifrån den person han är rädd för eller attackerar han personen?
Dessutom funderar jag på hans strategier.
Jag vet vilken slags strategi som han vanligtvis har, som han har använt många gånger med stor fördel men när han möter Viveka fungerar dom inte. Vad känner han då? hur omplacerar sig han då och möter det han inte vet? Vågar han möta det okända?
Ja det är mina tankar idag i mina försök att komma inunder Rikards innersta tankar.
Jag har också funderat på varför han reagerar som han gör?
Har det något att göra med hans bakgrund? eller är det andra människor som har påverkat honom att agera som han gjorde?
Det är inte fel att ställa den här sortens frågor till sina karaktärer för när boken är klar måste jag känna honom och de andra huvudpersonernas tankar mycket väl. ©  Peter Knagert



Funderingar kring härskaren i den historiska boken- En mans ägodel

En härskare är i grund och botten en väldigt ensam och rädd människa
Men det ser den personen noga till så att inte andra ser. Han/hon döljer det väl under en dos nonchalans och kaxighet samt dominans. En av mina huvudfigurer som är den som har varit mest härskare är Thormund Stenbok, kallad Thormund Dräparen. Han är en figur som alltså levde på 1100-talet i min fantasi. För honom var kontroll och diktatur två grundpelare som höll honom uppe. Han bar också på en oerhörd bitterhet dels till sin mor och dels till sin far. Han bar också på en stor sorg över att hans barndom var som den var. Men han var också en slags narcissist eftersom han inte hade förmågan att sätta sig in i andras känslor. Jag skulle ju kunna tycka att han borde sett hur han behandlade sina båda söner, så olika och så orättvist men det gjorde han inte. Han visste inte att han var en stor förebild för dem och att han skulle komma att betyda väldigt mycket för dem, trots den han var. I bok nummer 2 kommer läsaren sedan att märka hur mycket han präglade dem och hur de sedan bar vidare hans ilska på olika sätt. Han påverkade också i hög grad sin hustrus liv till det yttersta. När han slog henne var hon många gånger inte långt ifrån döden. Men han såg inte det heller och ville inte förstå det. Men en gång lät han tillfälligtvis sin rädsla komma fram när Johanna låg apatisk och inte brydde sig om att han slog henne. Det var enda gången han blev riktigt rädd och då kom hans barndom i kapp honom och han led, liksom då. Men annars ångrade han inte något utan ansåg att allt han gjorde var det rätta.
Han var en härskare ut i fingerspetsarna. Han var en hierarkisk härskare först och främst eftersom det var han som var överhuvud. Men något man inte kan klandra honom för när det gäller att vara härskare var att han inte var en komplimanghärskare, eftersom han aldrig gav någon ens ett uns av beröm. Däremot var han en projieringshärskare eftersom han alltid fick andra att se att de gjorde fel och inte han. Själv gick han runt med en gloria på sitt huvud och var ofelbar, i alla fall i sina egna ögon. Han var alltså självgod och uppblåsbar men om någon vågat gå nära honom och utmana hans innersta tankar hade han ramlat ihop som ett papper som vittrar sönder. Men ingen vågade att utmana honom, i alla fall inte på det viset. Däremot älskade han att slå sönder andra både fysiskt och psykiskt. Han satt i stadens råd och där hade han också en slags roll som en domare. Han fick alltså också där styra över andras öden och han var hård och skoningslös även där. Trots sitt yttre var han oerhört vek och svag innerst inne men med hjälp av sina härskarmetoder växte han ändå tum för tum. Han behövde ha den näringen för att orka att fortsätta leva. I grund och botten var han trött på att leva och var oerhört besviken på livet och det svek han utsatts av sina föräldrar.
   Varje gång han slog Johanna så lättade den där oerhörda vreden lite grann och därför kunde han inte låta bli att slå henne. I och med att han slog henne kände han sig bättre för stunden. Han var oerhört deprimerad men på den tiden visste man inte så mycket om det. Kort sagt är han en väldigt sorglig figur men ändå är det han som styr hela handlingen i boken för det är han som åstadkommer det som sker i boken genom sin egen inblandning.
Det är också hans inställning till livet som blev bokens titel: En mans ägodel. ©  Peter Knagert





En piga och en greve- läs en bok om en historisk tid 1800 talet

ur boken
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna

"Alfrida installerade sig på sitt gamla pigrum tillsammans med två andra flickor. Hon mindes hur sträng husmamsellen hade varit.
   Klockan fem nästa morgon blev hon bryskt väckt av henne. Alfrida fick veta att hon skulle se till brasan i stora salongen. Husmamsellen gestikulerade hetsigt med händerna och hon sa:
   - Det blir smör och bröd på förmiddagen, då lillemiddag serveras. Ni arbetar till klockan nio på kvällen tillade hon. Ni tjänar 130 kr på ett år och det ingår kläder, mat och husrum i er tjänst sa hon.        
   Alfrida kom snabbt in i sina göromål för hon mindes hur det var förr i huset. Hon noterade att det mesta var sig likt. Alfrida tänkte på hur vackert det var i salongen. Innanför salongen var det en hall där det var två stolar och ett bord placerat vid väggen. I den yttre hallen tog butlern emot gäster. Där stod också en klädhängare och en vacker matta låg på furugolvet. I salongen hängde det vackra tavlor med rävar och harar. Familjen hade ett jaktintresse, det mindes hon. På den andra väggen hängde förfäder till familjen Garbergs. Alfrida öppnade dörren till salongen och hon gick in utan att titta sig för. Herrn i huset sov förstås i sin säng så det var bara att gå in, tänkte hon. Skymningsljuset föll in bredvid de tunga gardinerna där de vita luftiga hängde emellan. På åkern utanför dröjde sig ett tunt dislager kvar sedan natten. Hon knäböjde vid spisen. Hon rörde i brasan och lade på nya vedträn.  I salongen var det vackert upplyst av alla fotogenlampor. Tunga gröna gardiner hängde lodrätt ner emot golvet. Fönstren var stora och vackra. En braskamin var central i rummet och det strömmade värme ifrån den och värmde upp salongen. På spiselhällen stod flera släktfoton. I rummet fanns också soffor i ena delen av rummet och i den andra delen fanns ett skrivbord. I huset förutom Albrekt och personalen fanns också hans mor men hon var sängliggande och vistades på andra våningen. 
    Vid skrivbordet framme vid fönstret satt den unge mannen i huset. Han följde intresserat hennes rörelser. I handen höll han ett glas med brännvin. Det var hans andra glas denna morgon. Han såg bort emot brasan. Denna kvinna hade fylliga kurvor. Klänningen smet åt runt hennes bakdel. Han följde hennes rörelser när hon rörde i brasan och hela hennes kropp böljade fram och åter.  Han undrade vad denna vackra kvinna gjorde i hans salong. Hon hade en alldaglig klänning i hans ögon men hon hade ändå inte en pigklänning. Han reste sig upp, hans nyfikenhet var väckt. Unge herr Albrekt Garberg slickade sig omkring sin mun och han var snabbt framme och tog henne om baken och pressade fram.
   - Vad underbar Ni verkar fröken? Jag har inte haft nöjet att träffa er förut , sa han insmickrande. Medan Alfrida reste sig upp gled hans händer upp till hennes bröst. Han stönade till och han kände hur pigan vred sig ur hans grepp.  När Alfrida hade kommit ur hans grepp sa hon nervöst:
   - Jag kom igår eftermiddag min herre.
   - Det gläder mig att Ni ska arbeta här, vi ska säkert komma överens. Han lät sin tunga svepa ut och in över sina läppar och hans ögon var vattniga och svullna. Hans ögon fortsatte att stirra på hennes vackra klänning i blått med silverränder nedtill. Vad var detta för kvinna? Hon var mycket vacker, tänkte han vidare. Alfrida hade rött hår som lockade sig nerför ryggen. Men när hon arbetade var det uppsatt i en sedesam knut i nacken. Hennes hårknut hade lösts upp och håret böljade ut över ryggen. Albrekt drog efter andan............................©  Peter Knagerthttp://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9789175698878

lördag 29 augusti 2015

Att skriva en bok- Att gå på känslan

Att skriva en bok
Att gå på känsla

Just nu bearbetar jag utkastet av min roman som handlar om 2015 där Viveka och Rikard är huvudpersonerna. Jag har naturligtvis börjat ifrån början och går framåt men just idag har jag stannat till och dykt ner på olika platser i boken som jag anser vara nödvändigt. Det är mycket som jag vill ska komma med och idag har jag arbetat med deras kärleksstunder och jag har också arbetat med en scen när Rikard och Viveka är på kyrkogården. Det sistnämnda väckte känslor hos mig och efter att jag har skrivit till lite på deras kärleksstunder blev deras relation starkare och djupare.

Ibland måste man lyssna till den inre rösten som kanske just vill dyka ner bland kapitlen och inte gå ifrån början och bakåt. Då måste man göra det man känner för och inte undertrycka det.


Boktips hösten 2015- Förbjuden kärlek

Tänk dig in i att du blir förtjust i en flicka och vill ha henne men du kan inte få henne. Vad hade du gjort då? Om hon var ämnad för en konkurrent till dig i kungens arme? Det här hände Sten Långe då han träffade Johanna som mycket ung i en badvik i Hyssna socken 1165.

Det var ett speciellt möte och han glömde henne aldrig. Faktum var att han tänkte på henne mest varje dag även om han visste att det inte var lönt. Men en dag bestämde han sig att det fick vara nog och gjorde slag i saken. Vad han gjorde får du veta om du läser boken.

Här är Sten långe
och här är Johanna som flicka
men ändå i giftasvuxen ålder

många år senare möter han henne åter hos kungen på ett stort kalas
då har hon blivit en kvinna och han kan inte ta ögonen ifrån henne
Du hittar boken bland annat här




Kungens riddare

Kungen
Kungen var viktig i berättelsen och faktiskt den person som gjorde att det blev en berättelse. Det är han som sätter i gång handlingen med sina ord om att Thormund måste skaffa sig en oskuldsfull hustru.
Det är på detta vis som Thormund kommer i Johannas väg och hur hon då blir fångad i en fälla som kvinnor ofta blev på den tiden. Men det förekommer även idag att kvinnor blir misshandlade.
I berättelsen håller sig huvudpersonen i kungens närhet bland hovet. I kungens liv spelar också krig emot olika riddare också sin stora roll.
Denna kung har funnits på riktigt men hans roll om giftermål är fantasi ifrån min sida. Jag har inte namngett kungen men min karaktär är hämtad ifrån en verklig person.
Läs boken du också om äventyr, kärlek, makt och krig
Här hittar du boken bland annat


A fantasy story

Det här är Järle Elfstrand som Alfrida träffar och tillsammans reser de över hela världen med hjälp av hans skepp. Det är en 1800 tals roman. Alfrida reser också till många magiska världar men det är först i bok nummer 2. I bok nummer ett är hon gift med Erik Löwenström men sedan väntar henne mycket sorg men också äventyr. 
här är bok nummer 1

och bok nummer 2
Du kan provläsa båda böckerna titta till höger

fredag 28 augusti 2015

Har du också dolda talanger?

Har du också dolda talanger?
Det hade Johanna i min bok "En mans ägodel" men detta märks mer i bok nummer 2 "Släpp själen fri".
Ingen av de människor som fanns runt henne i bok nummer 1 kunde ana att hon hade denna talang.
Men denna talang var egentligen något som hon var tvungen att utföra varje dag för att känna sig hel. Men framförallt hennes mor hade förbjudit henne att utföra denna talang i hennes barndom. Och hennes mors ord hade rotat sig djupt i Johannas inre.
Men då Sten Långe kom in i hennes liv, vidrörde han dessa inre känslor och fick dem att blomma fullt ut. Den talang hon hade gav människor glädjetårar och framkallade öppna munnar. Hon gjorde succé var hon än kom med sin talang.

Så det kan vara på det här viset. Att du faktiskt har en talang som du inte visste om men som kan komma fram när du minst anar det.
Läs boken ! Du hittar den bland annat här


Att skriva en bok- Bearbeta utkastet

I skrvarlyan idag 28 augusti 2015

Jag funderar på Rikards känslor inför Viveka. Hur han inte kan använda sina vanliga förförelsekonster på henne, vilket irriterar honom. Och i slutändan vad han därefter upptäcker som får honom att haja till.

Jag funderar och skriver vad han egentligen känner inför henne och vad hennes närvaro skapar för en känsla hos honom.

Dessutom funderar jag på hur Viveka känner sig när hon är med om det som sker i boken. Vad tänker hon på och hur känner hon just då?

Jag utforskar också Italien eftersom de befinner sig där och tar reda på maträtter etc. samt olika städer och byar. Vad finns där? vad ser de? vad upplever de?

Det är boken som handlar om 2015 med Rikard och Viveka som jag har titeln klar men som jag inte skriver ut nu. Du kan läsa lite mer om den under etiketter.

Så samtidigt funderar jag på Thormund och hans liv och framför allt hans barndom. Jag försöker att förstå hur han blev som han blev. Han figurerar i "En mans ägodel" del I. Det är en svår nöt att knäcka hur han kunde bli så hård och ondskefull.

Jag har börjat att teckna honom där han har vackra kläder när han är hos kungen men har fastnat vid hans händer. Jag får inte riktigt till dem och måste ge det längre tid så det blir bra. Tiden är 1100 tal och han är en riddare som är populär såväl hos kungen för sitt arbete som riddare men han är också populär hos damerna som likt flugor samlas runt honom. Samtidigt som han själv tar sig friheter håller han sin hustru i strama tyglar och om hon inte gör som han säger så slår han henne. Ibland slår han ändå henne vad hon än gör.

Förutom det har jag börjat ifrån början på Viveka och Rikards roman och bearbetar utkastet och fyller i det som fattas och behöver förklaras. Det går långsamt men det är ett viktigt arbete känner jag för att göra boken hel. Du hittar En mans ägodel till höger om etiketterna. ©  Peter Knagert

Historisk bok- Den vuxne mannen talar med drottningen om hans mor som var en hora

Jag tänker på den gången när Thormund dräparen som han kallades låg i drottningens knä. Hur han anförtrodde sina innersta tankar för henne, något han aldrig tidigare hade gjort.

Han som var stor och stark och orädd visade då sina tvivel om livet och människorna och den grund han stod på. Det var en grund som vacklade betänkligt i fogarna och som hade format han som en ond människa som tog utan att ge.

Han tänkte på hur hans barndom var där i de fattiga gränderna tillsammans med hans mor. Han grymtade missbelåtet när han tänkte på sin mor. Hon hade varit en hora som hade tagit betalt för sex. Han glömde aldrig alla de män som hade  besökt dem. En del av dem hade också slagit hans mor innan de slängt några futtiga mynt på golvet. Som pojke hade han stått gömd bakom dörren och sett på sin mor och männen. Han hade känt sig så ledsen och liten. Han visste också att han inte kunde göra något åt deras situation eftersom han var för liten. Han kände en oerhörd vrede till sin döda mor och även en än större vrede emot sin far. Hans far hade varit en rik herreman som medvetet bestämt sig för att glömma hans mor och honom. Allt det som hänt hade skapat ett sår i hans själ som aldrig skulle läka. Han visste inte vad han skulle göra med sin vrede och kände att han måste slå för att kunna andas.

Här ett utdrag ur boken när Thormund och Johanna är på den ståtliga bjudning som kungen hade på slottet.
"Kapitel 23   I drottningens knä
Några dagar senare en eftermiddag smög Johanna sig efter sin make och såg hur han satte sig ner på en trädgårdsbänk för att tala med drottningen. Fåglarna sjöng på sin egen symfoniorkester och det andades av frid och ro runt om dem.
   Johanna stod nära och orörlig bakom ett högt buskage i trädgården. Drottningen och Stenbock talade om rikets säkerhet först. Johanna kunde ändå höra den familjära stämningen emellan drottningen och Thormund. Men senare spetsade Johanna öronen. Hon såg att Thormund lagt sitt huvud i Cecilias knä och hur drottningen pillade i hans hår. Plötsligt sa drottningen:
    - Vem var din mor? sade drottningen stilla. Hennes röst var öm och tillitsfull.  Det blev tyst en lång stund. Så lång tid att Johanna inte trodde att han skulle svara henne. Då Thormund började tala var hans röst annorlunda. Thormund arbetade förtvivlat med sig själv för att berätta om sina känslor. Det var helt nytt för honom att tala om det. Ingen hade tidigare frågat något om hans mor.
   Minnen av hans mor som han älskade men som inte kunde älska honom, var begravd i hans minne. Hans röst lät förtvivlad och hatisk på samma gång. Det var som om hon kände den smärta han bar på genom att höra hans röst.
   - Min mor var mycket vacker började han och drog häftigt efter andan. Med uttryckslösa ögon stirrade han upp i den blå himlen. Däruppe seglade stolt några moln förbi, noterade Thormund. En fågel flög strax över dem såg Thormund förvånat. Drottningen var tyst och stilla. Hon väntade på att han skulle berätta.
   - Min mor.... han stakade sig..... Hon brydde sig inte om mig sa han med tydlig smärta i rösten. Jag fick alltid driva omkring bland de andra fattiga barnen. Ofta var jag hungrig och ingen såg efter mig sade han och rösten bröts nästan. Min mor var en sköka. Han uttalade det med förakt. Drottningen drog efter andan men ville inte störa Thormund i hans tankegångar. Jag såg sådant som barn inte bör se sa han bittert. Och hans smärta hördes i rösten. Det var som om Thormund hade stängt kärleken till modern inne i sitt hjärta , dit ingen kunde nå. Ett ställe som var för smärtsamt att ta fram i ljuset. Drottningen fortsatte att smeka hans huvud.

   - Min far höll ögonen på mig och såg mitt elände, sade han med en halvkvävd röst. En dag hämtade han mig sonika. Jag fick ett bättre liv materiellt sett sa han krasst och ett halvkvävt skratt kom ur hans mun.  Men det var inte ett glädjeskratt utan snarare ett ironiskt skratt tänkte Johanna. Men fortsatte Thormund nu med tydlig trötthet i rösten. Jag fick ingen kärlek ifrån min far. Lika lite som ifrån min mor. Det blev ett ensamt liv för mig. Far var mycket sträng och slog mig ofta sa Thormund kort.  Till skillnad då han talade om sin mor hade hans röst blivit fientlig och bitter. Han sa att det aldrig skulle bli en riddare av mig men far hade fel. Fadern hade också haft fel att Thormund aldrig skulle bli rik. Du lever enbart på grund av mina tillgångar sa han alltid. När som helst kan jag kasta ut dig hotade han mig berättade Thormund för drottningen.  Nåväl jag har fått min hämnd sade Thormund med ett belåtet bullrande skratt. Min far har säkerligen hört att jag är rik. Hoppas att det har kommit även till min fars kännedom att jag är kungens närmaste man avslutade Thormund.
   Drottningen sa fortfarande inget utan fortsatte att smeka honom lätt på huvudet och drog ömsint i hans hår. I hennes ögon syntes tårar. Johanna tänkte att det borde varit hans mor som smekt och uppmuntrat honom eller lyssnat på honom som drottningen  gjorde.

   Thormund kände sig avspänd då han äntligen hade fått dryfta detta med en annan människa. Aldrig förr hade han gläntat på locket till sin barndom. Men han såg upp till drottningen som var en madonna för honom. I hans ögon stod hon över alla andra kvinnor. Thormund visste inte någon annan kvinna som var så klok som Cecilia. Thormund såg hur drottningen tankfullt såg på honom. Han var tacksam över att hon inte sagt något för det skulle ha hindrat hans berättelse. Det Thormund behövde var någon som lyssnade och det hade hon gjort. Det var som om allt svårt i bröstet hade omgrupperat sig. Det hade inte läkt men det kändes mer uthärdligt funderade han.
   Johanna kände sig svartsjuk på drottningen om hade fått ynnesten att tala allvar med hennes make. Själv skulle hon aldrig våga fråga honom. Thormund skulle aldrig ha öppnat sig för henne. Drottningen och Thormund nådde varandra där på bänken i trädgården. Hennes majestät såg in i Thormunds mörka själ. Men nu visste Johanna i alla fall hur hans barndom hade varit. Thormund hade liksom hon själv haft en svår barndom. Hon och Thormund hade mötts som två söndriga människor. Och i nästa andetag slog det henne att de inte hade orken att hjälpa varandra. Vi har båda tunga bördor att bära tänkte hon med visshet.©  Peter Knagert


Vampyrer blogg

Här är Seth Hammington och Abigail Convell som är några av huvudfigurerna i den roman jag skriver på nu som handlar om vampyrer. Tiden är sent 1700 tal och om handlingen vill jag inte skriva något än men det blir en spännande roman med många äventyr och framförallt en het och sensuell kärlekshistoria emellan de här två huvudfigurerna.

här är en av de kärleksdikter som han skrev till henne
Dikt om kärlek byggd på romanen jag nu skriver om Seth och Abigail

Dina tankar
Jag hör dina tankar
du viskar
du längtar
Jag dras emot dig
men kämpar emot
vill inte
men springer ändå emot dig
Dina tankar gör mig galen
de ber mig
men jag tvekar
kom inte nära mig
Jag vill inte göra dig illa
Låt mig fly!
Stanna kvar!
©  Peter Knagert


torsdag 27 augusti 2015

Gobatar en märklig varelse- fantasy

Gobatar är en skön figur av mina karaktärer.
En gammal krokig gubbe med bestämda åsikter om jorden och energin. En klok gubbe som alltid har svar på tal när han får en fråga. 

Ibland tänker jag att det vore egentligen ganska underbart om världen trots allt var så som Gobatar skulle vilja ha den. Tänk vad allt skulle vara så mycket lättare då. 

Han är väldigt intresserad av mindfullness och meditation och energin i luft, vatten, eld och jorden.

När jag tänker på lugn och ro då tänker jag på Gobatar.  ©  Peter Knagert



Fantasyvärlden

Så skriver du en fantasy

http://cirkoli.blogspot.se/p/sa-skriver-du-en-fantasyroman.html


Rapport ifrån skrivarlyan

Jag tecknar idag.
Jag har tecknat Thormund i full riddardräktsutrustning
men nu tecknar jag honom när han är på besök hos kungen.

Thormund är svår bland damerna och har legat med alla vid hovet utom en person. Det är en ny hovdam som hade börjat. Naturligtvis vill han ligga med henne och hon med honom. Men Thormund var arg för att hans hustru flirtade med andra män i den stora salongen. Han bestämde sig för där och då att hans hustru skulle få smaka riset.

Jag tecknar Thormund som jag ser honom framför mig. Bredbent, bestämd, attraktiv hos damerna, förmögen, kungens närmaste man, ondskefull, en narcissist även om det ordet förmodligen inte var uppfunnet på den tiden så var det ändå det han var.

Du hittar Thormund i den här boken som är nummer 1 i en serie.
Under tiden jag ritar kan jag istället lägga in Johanna, hur hon såg ut när hon var hos kungen uppe i Stockholm



A romance story

Här är Viveka Lundmark hon är en av huvudfigurerna i den bok jag skriver på nu som handlar om äventyr resor och heta kärleksscener
Här är också Rikard Adelheim som är en rik affärsman
Det är en nutidsroman som handlar om året 2015


De reser ifrån Italien till New York och vidare till Montana samt avslutar sin resa i först Stockholm och sedan på en ö som Rikard äger. Mer säger jag inte ännu utan den här boken kommer ut nästa år 2016